Vi börjar dagen med att gå upp en kvart senare,,,, redan där borde man ha anat att det skulle bli en dag utöver det vanliga😂 Min vapendragare körde före mej och hann sätta upp ena bommen tills jag var där, vi hjälptes åt med nästa och körde igång med lotsningen. Lena skyltade upp sidovägen, allt gick smidigt och enkelt. Vi hade bara ca 1600 meter att lägga idag. Kanon tänkte jag, då blir vi färdiga tidigt,,,,, eller hur? Efter vad som har känts som årets varmaste dag,,,, och längsta (känns så när inget blir som det ska) så är vi äntligen tillbaka nere på depån i Vimmerby,,,, skitiga, svettiga( efter hårt arbete med alla skyltar) som Claes skulle ha med sej till nästa ställe. Alexzandra åkte med bommarna till Jönköping under tiden. Så när vi var klara med alla skyltar skulle vi bara fika lite, jag och Lena, innan vi skiljdes åt.
Så är det ju det där med husbilar och trilla ut och bryta fötter ni vet. Lena trampar snett och trillar,,, ut ur husbilen. Jag trodde jag skulle få en hjärtattack,,,, flashbacks från förra sommaren. Det blev tack och lov inga brutna ben men fy vad hon slog sej. Fick hjälp av en gullig dam att lyfta henne och få in henne i husbilen, tvätta alla skrubbsår och fixa kaffe. Vi tog det lugnt i en timme för att kolla om hon kände sej ok. Det var lugnt! Sen startade inte bilen. Fan😡 fick ringa ut världens goaste Henrik från Bra Bärgare. Lättsam och trevlig herre som självklart fick igång bilfan och Lena kunde påbörja sin långa bilfärd hemmåt.
Åh javisst😀 glömde att berätta om Andreas, en annan Dagens Hjälte. När vi skulle ta av bommarna efter dagens arbete, så brukar vi gå fram och prata med första bilen och tala om vad vi ska göra. Så också idag. Han frågade om vi ville ha hjälp, som om det vore världens självklaraste sak och klev ur bilen och hjälpte till,,, bara så där.
Så om man inte alltid ser de där små viktiga Mirakelmänniskorna,, så finns de där, bara så där och verkligen förgyller dagen😍
Gunsan on the road 